Rönne blev igår ett år äldre och det skulle givetvis firas ordentligt! Biljetter till David Guetta på Slagt var köpta och förväntningarna var höga. Kvällen började hemma hos Rönne i Espinge med en alldeles underbar middag (Rönne, sen när jag flyttar hemifrån, skulle du vilja bli min personliga kock då?). Därefter tog vi bussen till Malmö för vad vi trodde skulle bli en bra avslutning på kvällen.

Men fy f*n vilken besvikelse! Kön var direkt livsfarlig då folk inte kunde uppföra sig utan stod och puttades och betedde sig som småungar. Vakterna reagerade inte utan stod bara och tittade på kaoset. Jag är så GLAD att jag lyckades hålla fast vid Caroline i kön för jag kan erkänna att jag fick riktig panik ett par gånger. Några killar som stod bredvis oss såg att jag började få panik så de försökte hålla folk borta så jag kunde andas. Vilken tur att det finns snälla människor!

Till slut kom vi in och det var lika galet där. För mycket folk och för oorganiserat. Stack hem redan vid ett så vi såg aldrig Guetta men ska jag vara helt ärlig så är jag glad att vi gick då.

Trots allt så var det en härlig kväll med härliga människor!

Mamma hade för någon dag sen köpt en ny deo till Fredde (min lillebror). Men den får han inte använda för mig, Viktor använder nämligen samma sort. Ni kan ju tänka er känslan av att inte ha träffat sin pojkvän på ca 6 veckor och sen känner man hur ens lillebror luktar som pojkvännen alltid gör. Därför snodde jag den så nu får jag köpa en ny till Fredde.

 

Ja, dialekten alltså, inte tidningen. Varje morgon åker jag tåg till jobb och för att försöka låta bli att somna så lusläser jag både Metro och City. Idag inledde City sin artikelserie om att den skånska dialekten är hotad. Bl.a. stod där om Thomas Lindblad som medverkar i den nya filmen "Flickan som lekte med elden" och om hur hans skånska röst byts ut och ersatts med ren stockholmska. Detta fick han reda på först när han såg filmen på premiären.

Line producern från produktionsbolaget Yellowbird förklarade att det var inte dialekten i sig det var fel på, utan grovheten i rösten. Den lät inte tillräckligt farligt helt enkelt. Min fråga är då: Sen när låter stockholmska farligare än skånska?

Det fanns även en notis om hur Robert Aschberg i sitt program "Grannfejden" fått texta ett avsnitt när de sände från Skåne. När Aschberg fick frågan om de tidigare behövt texta något tidigare program svarade han:
-Nej, svenska behöver man inte texta, bara skånska.
Ska man skratta eller gråta? Jag bara undrar.

Eftersom att jag jobbar hela oktober kan jag inte åka till Viktor förrän i november. Men nu har jag bokat biljett så den tredje åker jag och den fjärde får jag träffa honom igen. Efter en sisådär 10 veckor. Jobbigt? Ja! Är det värt det? SJÄLVKLART.

Efter en sommar av jobb, jobb, och lite mer jobb så har inspirationen till att blogga äntligen kommit tillbaka. Suget efter att skriva har egentligen funnits några veckor men kände att det hade varit kul med en ny design för att öka på inspirationen lite. Så tack till Rönne för denna snygga header! Bilden i headern är från balen och är tagen av Patrik.

Som sagt har jag jobbat i princip hela sommaren. Fick sommarvikariat i växeln på Skånska Dagbladet och där är jag faktiskt fortfarande kvar och ska så vara oktober ut. Trivs väldigt bra där så jag är glad att jag fick det förlängt oktober ut.

Har varit hästfri hela sommaren men nu är jag igång igen. Hjälper en tjej som heter Patricia med hennes båda unghästar; Solero, 4-åring e. Cornetto och Cyprina, 3-åring e. Cypriano. Riktigt kul med unghästar, man vet inte alltid vad som händer. Häromveckan när jag red Solero fick jag mig en flygtur. Tack och lov för gummiflis-ridbana säger jag bara...

Solero och Cyprina