Åkte med pappa i Corvetten till bilträffen i Lödde innan ikväll. Trots att vi har haft den bilen i ett par år nu så har jag aldrig följt med ut dit av någon anledning. Vädret var inte alltför kul vilket gjorde att det inte fanns lika många bilar (och motorcyklar) som det vanligtvis brukar vara. Det var uppdelade i amerikanska och europeiska bilar och enligt mig så är amerikanska bilar fan så mycket snyggare än europeiska. Hittade bl.a. en Corvette från 2004 som gärna hade fått följa med hem. Men den vi har duger alldeles utmärkt den med i och för sig!

Varje år så har alla mediatreor en vernissage och visar vad de gjort under sina tre år på Vipan. Idag är det vår tur. Hela gårdagen skrev jag ut bilder, kopierade texter och förberedde så att allt skulle vara klart idag.

Vernissagen börjar inte förrän klockan tre men ska in till stan vid ett för att träffa Rönne, Elise, Matilda och säkert några fler för att äta lite innan vi åker till skolan. Nu är det bara 13 dagar kvar till studenten och jag vill verkligen inte tappa kontakten med "gänget". Tänk att man kan få så många härliga minnen på bara tre år...

Rönne och jag har hittat på en massa konstigheter!

Det blir midsommarfirande i Haparanda för mig i år. 15 juni åker jag till Viktor och stannar ända till 1 juli. Mys på hög nivå står på schemat. De senaste veckorna har varit ganska jobbiga. Alla har vårkänslor och man ser nykära par överallt, sånt gör att man saknar Viktor ännu mer. Jag går nästan och irriterar mig på alla par på stan som går där och är överdrivet gulliga mot varandra....

Men som sagt, snart får jag träffa Viktor igen och denna sommaren kunde ju egentligen inte börja bättre. Först studenten och en vecka senare åker jag till Haparanda.

Någon behöver lära sig att använda ett stavningsprogram? Denna bilden har jag haft i min mobil ett bra tag. Tror jag såg den här löpsedeln efter spelarflykten men har glömt att lägga upp den här. Kommer inte ihåg vilken tidning det var, men det var någon av kvällstidningarna i alla fall.

Idag är det exakt ett år sen jag åkte till New York tillsammans med 15 andra elever från Vipan. Vi skulle delta i "UNA USA Model UN Conference". Detta innebar att vi skulle representera ett land, Algeriet, i olika politiska frågor. Det var möten både på hotellet där vi bodde och i FN-huset. Jag var riktigt nervös men det var en upplevelse man sent kommer att glömma.

Sen måste jag också säga att New York är en helt fantastisk stad. Med alla skyskrapor och häftiga affärer så kan man inte annat än att älska den staden! Jag kommer speciellt ihåg när vi var inne på Forever21 och shoppade. Rönne och jag kommer fram till provrummen och kön är megalång. Så vad gör vi då? Jo, vi ställer Pontus i kön där han får hålla alla våra kläder medan vi springer och letar efter mer. Perfekta lösningen ju.

En annan sak jag kommer ihåg är när Victor sprang genom hotellkorridoren (ska nämna att det var värsta lyxhotellet vi bodde på). Det var något utav det roligaste jag sett i hela mitt liv. Frukostarna på Metro Café kommer jag aldrig heller att glömma. Godare frukost går inte att finna någon annanstans.

Kort sagt var det en underbar resa med härligt resesällskap, vi hade inte en enda tråkig stund. Sen ska jag nog aldrig klaga på Vipan med tanke på att det enda vi betalade själv var maten vi åt och fick-pengar. Skolan betalade både resa och hotell. Lite bortskämda var vi nog.


Har hur många bilder som helst jag skulle vilja visa. Kanske kommer de en annan dag. Ska också säga att de två sista bilderna är tagna av Rönne!

Nu börjar balen och studenten närma sig och det mesta är fixat och klart. Balklänningen är snart färdig och jag måste säga att den är helt underbar. Ända sedan jag började ettan har jag vetat hur min balklänning skulle se ut och den kommer bli exakt som jag tänkt mig. Klänningen jag ska ha till studenten är också inhandlad och även den är hur söt som helst. Skorna till både bal och student är fixade så nu slipper jag vara stressad över det. Jag har en tendens att bli väldigt stressad för saker som jag egentligen inte behöver oroa mig över...

Alla vet det redan, men jag kan lika gärna säga det jag också: det blev brons för Tre Kronor i VM. Ska jag vara helt ärlig så såg jag inte alltför mycket av matchen. Stefan Liv fick i alla fall stå istället för Jonas Gustavsson som varit tvungen att åka hem till Sverige. Guldet gick till Ryssland för andra året i rad.

Jag har aldrig varit den som tagit stora portioner när jag ätit. Inte för att jag har bantat eller liknande, verkligen inte, men jag har helt enkelt alltid blivit mätt fort. Extra tydligt märker jag det när jag ser att min portion är jämförbar med min åttaåriga lillasysters. Men som sagt, jag blir mätt och är inte extremt smal så då är det ju ingen fara. Däremot är det ganska "kul" att höra att Elin (lillasyster) vill ha fem köttbullar medan jag kanske  bara vill ha fyra...

På tal om Elin så plattade jag hennes hår idag för första gången. Hon har långt, blont och ganska lockigt hår som det lätt blir knutor i. Därför bestämde jag mig för att prova plattången på henne också. Både hon och jag blev riktigt nöjd. Extrem skillnad blev det i alla fall och när Elin tittade i spegeln sa hon: Jag liknar Hannah Montana!

Tada!
Ni som träffat Elin ser skillnaden.
En sak är säker, Elin kommer aldrig att behöva använda löshår!

Det blir ingen VM-final för Tre Kronor. De besgrades av Kanada med 3-1 och får istället möta USA i bronsmatchen. I finalen möts storfavoriterna Kanada och Ryssland.

Kanada var helt enkelt ett snäpp bättre än Tre Kronor så det var en välförtjänt seger de tog. Om jag inte har helt fel för mig så spelas både bronsmatch och finalmatch på söndag. Ännu en eftermiddag/kväll framför TV:n då alltså. Sen är det slut och jag måste vänta väldigt länge på att få kolla hockey igen. Tråkigt men sant.

Hockey-VM är som många vet i full gång och idag spelade Tre Kronor kvartsfinal mot Tjeckien. En tuff match som Tre Kronor till slut lyckades vinna med 3-1.

Hela laget tyckte jag gjorde en riktigt stark insats idag. Inte minst monstret i mål, Jonas Gustavsson, gör en kanonmatch. Imorgon möter de Kanada i semifinalen. En match som med all säkerhet kommer bli minst lika tuff som denna mot Tjeckien, om inte ännu tuffare.

Så imorgon kommer bli ännu en eftermiddag/kväll framför TV:n. Först är det semifinalen mellan Ryssland och USA. Därefter är det alltså dags för Tre Kronor att kämpa om en finalplats.

I höstas när jag var i någon affär och kollade bikinis började de spela Bullet For My Valentines låt Tears don't fall. Riktigt glad blev jag först, ända tills jag insåg att de hade censurerat den och lagt in vanlig sång istället för skrik.

Liknande händelse var jag med om idag när jag satt i bilen för att åka på shoppingtur med mamma. Lyssnar på NRJ och de säger att på tredjeplats på dagens lista ligger Dead by April - Losing You. Det här kan inte stämma, tänkte jag. Sådana låtar spelar de aldrig på radio. Till viss del hade jag rätt. Skrikdelarna i låten hade ersatts med vanlig sång och jag kunde inte låta bli att skratta. 

Varför spelar de den typen av musik när de tar bort det som på något vis är speciellt för just sådana låtar?

Dead by April - Losng you
Bullet for my Valentine - Tears don't fall

Lyssna där på de länkarna, så ska de låta. Med skrik och ingenting annat!

Jaha, nu var man "ensam" igen. Viktor åkte hem igår och nu ses vi inte på sex veckor.

Varje gång vi säger hejdå så känns det lika hemskt. Speciellt nu eftersom att det är sex långa, jävla veckor tills jag åker till Haparanda igen. Han var här bara över helgen men jag vande mig direkt vid att jag kunde krypa ner under täcket med honom bredvid, att han höll om mig när jag somnade och att jag vaknade på morgonen när han pratade i sömnen. Behöver jag ens nämna att det var tråkigt att gå och lägga mig ensam igår?

Även fast jag gråter en del när han åkt och att det känns jobbigt att det är så lång tid tills vi ses nästa gång så vet jag ju att det är inte slut bara för att vi säger hejdå. Jag har fortfarande kvar honom och han är fortfarande lika underbar. Nu tänker jag bara på hur lycklig jag kommer vara nästa gång vi ses. För det positiva med långdistans (förrutom att man aldrig tröttnar på varandra) är att när man träffas så känner man sig sådär härligt nykär igen!