Äntligen!

Det blev inget festande för mig såhär på valborg. Stannade hemma med familjen och kollade på brasan nere vid ån. Ska nämligen möta Viktor på stationen i Lund tidigt imorgon bitti, tjugo i fem kommer min klocka att ringa. Ska som vanligt bli underbart att få träffa honom igen, jag är lika lycklig varje gång!

Man kanske borde gå och lägga sig tidigt, typ nu. Tiden går mycket fortare när man sover, och just nu längtar jag så mycket så jag vill inget annat än att klockan ska ringa imorgon bitti.




101 (sov)ställningar som gör livet lite bättre!




Om Frasse kunde skriva hade han skrivit en bok som hetat "101 (sov)ställningar som gör livet lite bättre!". En sak är i alla fall säker, Frasse njuter av livet.


Så fel man kan ha

Tänk så fel man kan ha. Sverige fick stora problem med Lettland, matchen gick till både förlängning och straffar där Lettland tyvärr lyckades lite bättre än Sverige och kunde vinna matchen.

På onsdag väntar USA, den matchen kommer bli svår. Riktigt svår.

Nu väntar sängen för min del. Måste stiga upp innan åtta imorgonbitti. Vågar knappt tänka på hur trött jag kommer vara...

Tre Kronor har lyxproblem

Första dagen i skolan i dag på jag vet inte hur länge. Kändes konstigt att gå i skolan som alla andra. Synd i alla fall att praktiken är slut, som ni säkert förstått så trivdes jag hur bra som helst där.

Hockey-VM har ju dragit igång. Första matchen spelade Sverige i lördags mot Österrike och vann hur enkelt som helst, 7-1. Idag spelas andra matchen, nu mot Lettland. Borde inte bli en alltför svår match. Stefan Liv står idag om jag inte har helt fel för mig.

Vilket lyxproblem Tre Kronor har egentligen när man tänker på målvaktssituationen, tre målvakter som alla säkert klarar av att stå i en VM-match. Holmqvist, Liv och Gustavsson, sistnämndes situation är i och för sig lite skakig. Sorgligt nog så har hans mamma blivit sjuk så möjligheten finns att han kan behöva åka tillbaka till Sverige.

Nu ska jag bänka mig framför TV:n, snart börjar matchen!



Sånt här kan vara ganska roligt att fylla i

Lovar du att vara ärlig?  Jadå!

Du heter: Emma Karoline Hansen

Smeknamn: Rönne brukar kalla mig Hans eller Hasse

Låt som när du är ledsen sörjer till? Nästan vilken som av de låtar jag har funkar

Beroende av: Hockey

Vad behöver du mest just nu: Närhet från Viktor

Vad tror folk om dig? Bra fråga, ja vad tror ni om mig egentligen?

Stämmer det? ------

Vad får du oftast komplimanger för? Det jag skrivit till Skånskan tror jag

Vad säger du för att imponera på någon? ------

Hur imponerar man på dig? Man kan ju säga som Viktor "Jag är sångare och har ett band"

Brukar du skratta för dig själv? Ganska ofta faktiskt

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Åh vad mys =) Sov sött! Puss <3<3"

Var bor du? Kävlinge

Trivs du där: Ja

Äger du några converse: Fyra stycken!

Sprit, cider, vin eller öl: Cider eller sprit

Vad har du för mobil: Sony Ericsson S500i

Nästa mål i ditt liv: Ska ha körkort innan 2009 är slut

Hur svarar du i mobilen: "Hej det är Emma"

Vem ringde du senast? Pappa

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Att han kom och hämtade mig på stationen

Antal timmar sömn inatt: Nio

Sov du ensam: Ja

Brukar du komma i tid: Alltid

När mår du bra: När jag är med människor jag tycker om

När blev du fotad senast: Fredags

Hur känner du dig nu: Trött och törstig

Vanligaste färg på dina kläder: Svart, vitt, grått, rosa, blått
Vad tycker du om fötter: De kan vara bra att ha

Vad saknar du: Amadeus och Viktor

Favorit dryck på morgonen: Oboy eller apelsinjuice

När brukar du oftast gå och lägga dig: Runt tolv

Är du blyg? Beror på situationen

Sysslar du med någon idrott: Ridning

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: När jag träffade Viktor började jag tro på det

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag: Vet inte om det är så passande att berätta här...

Är du nöjd med ditt liv? Jadå

Vad är det värsta du vet? Folk som ljuger och sviker

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Inte så mycket

Vad längtar du till? 1 maj klockan 06.04 <3

Har du bra vänner och äkta vänskap? Absolut

Vad är det finaste du fått? Har fått mycket som jag är tacksam över

Om fem månader: Njuter jag av livet

Om ett år?: Pluggar jag i Lund, har tagit körkort

Du samlar på: Converseskor

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Viktor, Anna eller Matilda

Har du strumpor på dig nu: Japp, svarta

Är det okej att gråta: Klart

När grät du senast: Minns inte, i helgen tror jag

Bär du glasögon eller linser: Har egentligen glasögon men har tappat bort dem

Har du piercing: Öronen

Vill du gifta dig: Ja, på en hockeymatch!

Vill du ha barn: Kanske, någon gång i framtiden

Är du bra på att laga mat: Om man säger såhär, jag kan inte göra köttfärssås ens...

Är du flygrädd: Nej, att flyga är roligt

Hur vig är du: Tillräckligt!

Vilken är din favoritglass: Ben & Jerrys strawberry cheesecake

Tror du på ett liv efter döden: Nej

Bor dina föräldrar tillsammans: Ja, de har varit tillsammans i 28 år nu på valborg!

Vilken ögonfärg har du: Gröna

Röker du: Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra

Hur ofta tränar/motionerar du: Varannan dag är jag ute och springer en runda

Vad är det viktigaste i livet?: Att trivas med sig själv och sitt liv = lycka!


Kim Staal och Teemu Kesä klara!

Gick till presskonferensen med Torsten (en av journalisterna) och träffade bl.a. på Johan, killen vars blogg jag följer nästan slaviskt. Kul att han visste vem jag var när vi hälsade på båten där presskonferensen hölls.

Först pratade Christian Rasmusson om bolagiseringen och det ekonomiska. Allt det där förstod jag inte så mycket av för att vara helt ärlig. Men sen kom det roliga! Peo Larsson avslöjade att Kim Staal nu skrivit på för ett år, han kommer få ca 40 % av den lön han fått i HV71. Det är ett malmöhjärta i den killen. Andra spelaren är som sagt Teemu Kesä, en back som tidigare spelat i danska Odense. Hans kontrakt är på nio månader.

Peo vill nu ha en back och en forward. Återstår att se vilka dessa blir.


Presskonferens för Malmö Redhawks

Ikväll har Malmö Redhawks kallat till presskonferens. Med största sannolikhet ska jag dit så det ska bli spännande att se vad den ska handla om...


Frans



Frasse kan konsten att njuta av livet.


Risken finns där

När jag satt på nattåget hem från Luleå i lördags hände något riktigt obehagligt. Något så sjukt så man undrar vad det är för konstiga människor som egentligen får gå runt fritt i samhället.
 
I min kupé var det jag och fem stockholmare. På kvällen gick de iväg för att äta i restaurangvagnen. Jag sitter då själv i kupén med öppen dörr och plötsligt kommer det en kille i 20-30 årsåldern och ställer sig i dörröppningen. Han börjar prata med mig på engelska och jag svarar, trodde bara att han var var lite pratglad och social. Då hade jag ingen aning om hur fel jag hade.

Killen frågar om han får ta en bild på mig och plockar fram mobilen. Nej svarar jag såklart. Killen kommer in i kupén och sätter sig bredvid mig, fortfarande med mobilen i handen. Det är mycket folk i gången utanför kupén så killen stänger dörren. Ungefär här börjar jag tycka att det är obehagligt. Killen säger att jag är vacker och frågar igen om jag vill vara med på bild, han säger också att det är fullt normalt att fråga sådär om bilder. Nej svarar jag igen. Han börjar prata om annat och plötsligt gör han en rörelse och försöker lägga armen runt mig. Samtidigt har han mobilen redo, i kameraläge. Jag håller upp händerna och vänder mig, nu först fattar han att jag inte vill vara med på bild.

Killen ger upp det där med att ta bild på mig. Nu frågar han istället om mitt nummer. "Jag ger inte ut mitt nummer till folk jag inte känner" svarar jag. Han frågar om jag har pojkvän. När jag svarar att jag har pojkvän menar han att han kan få mitt nummer så att vi kan vara vänner. Återigen får killen ett nej. Nu ger han äntligen upp, reser sig upp, tar mig i handen och går ut från kupén.

Trots att han bara rört min hand kändes det smutsigt. Jag var tvungen att gå och tvätta mig. Efter en stund kommer stockholmarna tillbaka. Jag berättade vad som hade hänt, tårarna rann för det var först då jag verkligen fattade vad som kunde ha hänt. Underbarare människor än de stockholmarna får man leta efter, en av de blev så förbannad så när killen kom gående utanför kupén gick han och skällde ut honom. Därefter gick han och pratade med konduktörerna. De försökte hitta killen men han var försvunnen. Däremot hittade de två andra kvinnor som killen hade betett sig konstigt mot. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är mot människorna i min kupé, de satt där och lyssnade medan jag berättade mellan gråtattackerna.

Jag såg killen morgonen därpå när tåget var framme i Stockholm. Nu var jag inte längre ledsen över vad som hade hänt, nu var jag bara förbannad. Förbannad för att någon vågar uppföra sig på det viset. Hur kan man med gott samvete bete sig så? Hur kan man tro att folk accepterar sånt beteende? Det värsta är att svinet antagligen hade en fru, som fanns med på tåget. Stackars människa som tvingas leva med en sån idiot.

Jag tänker inte låta mig påverkas av den här människan. Men trots att jag nu är arg och förbannad så vet jag att nästa gång jag sitter ensam i en kupé, så kommer rädslan att komma smygande. Rädslan över att någon snuskig typ kommer att prata med mig, och kanske gå steget längre än vad den här killen gjorde. Risken är liten, men den finns där.


Tillbaka i sadeln

Har inte ridit på ett bra tag nu så idag följde jag med mamma till Venice (Nisse), den hästen hon har en dag i veckan. Nisse är en maffig dressyrhäst på 1,70,  lite annorlunda mot lilla hopponnyn Amadeus på 1,45 som jag är van vid!

Kom fram till att mina ben är gjorda för att rida i hoppsadel med korta stigläder. Känns alltid så ovant i dressyrsadel med långa läder...

Bilder från i somras när jag red Nisse.







Hemma igen

Blev en bloggpaus när jag var uppe hos Viktor. Nu är jag i alla fall hemma i Skåne igen och njuter av det härliga vädret. Folket där uppe i Norrland borde vara avundsjuka på Skånes vårväder just nu!

Jag kom fram till Luleå strax innan tolv på dagen förra  lördagen, går av tåget och kollar ner så att jag har allt med mig. När jag tittar upp igen står Viktor där bredvid mig. En halvtimme tidigare hade jag pratat med honom på telefon, då sa han att han satt hemma och spelade. Men nej, sen nästan en vecka tillbaka hade han planerat att överraska mig och komma och möta mig i Luleå. Mysig pojkvän jag har alltså. <3

Veckan har varit helt underbar som vanligt när jag är med Viktor. Vi var bl.a på två hockeymatcher. Asplövens två sista matcher den här säsongen. Sista matchen vann de mot Tingsryd vilket gjorde att det blir Örebro som går upp i Allsvenskan nästa år. Vi har också käkat enorma mängder Ben & Jerrys, spelat en massa mario cart och bastat nästan varje dag. Dessutom hade bandet spelning i Luleå förra söndagen! Kort sagt har jag haft ett alldeles perfekt lov.


The Rose Will Decay


Lång och seg väntetid mellan soundcheck och spelning.


Sista kvällen blev det pizza från Leilani. Deras pizzasallad är något alldeles underbart. Nästa gång jag är i Haparanda ska jag köpa med mig ett enormt lager hem...



Hejdå Skåne!

Sätter mig på tåget upp till Viktor idag. Halv fyra i eftermiddag går tåget från Lund. Halv fyra imorgon eftermiddag hoppar jag av bussen i Haparanda. Helt underbart ska det bli! (Inte själva resan, för den kommer vara dryg, men att träffa Viktor igen kommer bli underbart.)




You are the one
And there is no regret at all.



Att våga eller inte våga

Igår var det upptaktsträff i Stockholm för fotbollsallsvenskan. Nanne Bergstrand, Kalmars tränare, kom med ett citat när han pratade om sina spelare som fick mig att fundera på om jag verkligen vågar bli sportjournalist...

"De brukar springa när de ser journalister. Särskilt en av dem, och han brukar hinna ifatt dem."





Det här med smeknamnen...

Borde kanske förklara läget lite angående det här med smeknamnen. Det händer väldigt sällan att han kallar mig något av de namnen, och när han väl gör det så är det bara på skoj. Vi är väl inte alltid så väldigt seriösa när vi pratar, det där gullighets-stadiet har helt enkelt passerats. Men jag klagar inte, vi har det roligt ändå! Har kommit längre i vårt förhållande helt enkelt.

Sen har jag kommit på ett nytt smeknamn till Viktor. Han började kalla mig trafikljus sen jag köpte ett linne med paljetter på. Så igår när vi pratade kom jag på att jag skulle kalla honom övergångsställe. Inte för att jag vet varför, hämnd typ...

Nu har han beställt biljetter hit över valborgshelgen. 2 maj har vi varit tillsammans ett år, jag fattar inte var tiden tar vägen. Var det verkligen snart ett år sen jag träffade en norrläning (inte äkta, det har Skolma påpekat) som åt upp en pizza på fem minuter hemma hos Matilda?


RSS 2.0