Var igår och lämnade Amadeus. Han är inte såld än, men jag ska inte ha honom längre nu när jag snart praktiserar hela veckor. Kändes riktigt hemskt att lämna honom för att vara helt ärlig. Jag vet ju att jag kan hälsa på honom när jag vill och det är jag självklart tacksam för.

Men det kommer aldrig att bli som det var innan. Jag kommer sakna att pyssla och fixa innan tävling, jag kommer sakna att han gnäggar när han ser att jag kommer för att hämta honom i hagen (visserligen ville han säkert ha mat, men ändå). Jag kommer till och med att sakna att stiga upp klockan sex en lördagmorgon för att åka och tävla, likaså kommer jag att sakna de dagar då Amadeus var envis som en åsna och inte ville göra något som jag bad honom om.

Men det har varit lite mer än tre underbara år. Det har varit så himla skönt att komma ut till stallet och strunta i allt annat som händer i livet. När jag åkt ut till stallet har jag verkligen kunnat släppa allt annat, strunta i skolan och allt som måste göras för ett par timmar. Tack vare Amadeus har jag utvecklats enormt. Det har inte varit lätt, han har ett häftigt temperament och jag har varit minst lika envis som honom. Jag kommer verkligen att sakna honom, han är "the one and only" så jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer att hitta en häst som honom igen...







Bilderna är tagna av Patrik Lundgren (www.lundgrensfoto.se). Vill passa på att tacka för alla bilderna Patrik, de är helt underbara allihop. Dessutom tycker jag att du starkt borde överväga att säga upp dig från Anticimex och börja fotografera på heltid... (Hoppas det var okej att jag la upp bilderna här, om inte, säg till så tar jag bort dem.)

När jag ändå är igång och tackar så måste jag ju också tacka Annika för att jag fått låna Amadeus dessa åren. Tack också för all hjälp jag fått med körning hit och dit och råd och tips vid tävlingar. Utan dig hade jag aldrig fått chansen till en så underbar (och stundtals galen) ponny! =D