Kom hem för ett par timmar sen efter en extremt dryg resa hem. Hade sovplats på tåget mellan Luleå och Stockholm så  kunde i alla fall sova ordentligt. Just nu mår jag inte jättebra, jag saknar Viktor och förstår inte varför jag aldrig vänjer mig vid att säga hejdå. Hemskt är vad det är. Att tvingas säga hejdå, sätta sig på en buss, kolla ut, se honom och inse att jag inte kommer få träffa honom på 6 veckor. Livet är deppigt ibland.