Bra fråga, har haft hur mycket som helst att göra nu i veckan så har helt enkelt inte haft varken tid, ork eller motivation till att uppdatera bloggen.

Malmö spelade bortamatch i fredags mot Huddinge och förlorade med 4-2. Blev minst sagt besviken men just idag orkar jag inte göra någon djupare analys.

I torsdags kom Viktor till Skåne igen. Känslan när jag ser honom stiga av tåget är helt obeskrivlig, enorm glädje helt enkelt, svårt att slå. Torsdagen blev det mest mys hemma och i fredags var det äntligen dags för BFMV! Förband var Bleeding Through och Lacuna Coil. Vi fick verkligen jättebra platser, ungefär i mitten och ganska långt fram. Men det varade ungefär 5 minuter in på förbandet. Sen blev det moshpit i mitten och vi höll på att ramla ett par gånger, helt livrädd blev jag. Resten av kvällen höll vi oss därför lite utanför moshpiten. BFMV var riktigt bra, säkert förstärktes den känslan av att Viktor höll om mig hela kvällen. Det blir inte mycket bättre än så!
(Måste också nämna att Viktor lyckades fånga plektrumet från Bleeding Throughs basist, lite häftigt ändå!)

Söndag idag och Viktor har nu åkt hem. Jag blev lika deppigt som vanligt när vi skiljdes åt. Lika glad som jag var när han höll om mig, lutade sig fram och sjöng i mitt öra på konserten, lika ledsen blev jag när jag såg honom gå på tåget för att åka hem. Men som han säger: Tänk positivt, det är bara 18 dagar kvar tills vi ses igen!

Nu är det dags för mig att plugga till fotoprovet, dricka lite te för att lindra förkylningen och tänka positivt. Snart ses vi igen Viktor! <3